fredag 20 september 2013

I anständighetens namn

Det slog mig att det 8,5 år sedan vår första perro flyttade in hos oss. Och att det är typ 11 år sedan jag fick upp ögonen för denna underbara ras. "Min" uppfödare, Gunilla Körner - som är "mamma" till våra westies - hade köpt ny ras och jag blev nyfiken. Sagt och gjort. Annie och jag åkte till Sofiero och skulle titta på Lagottos.





 Det tog inte lång tid för oss att hitta en svart/vit fantastiskt trevlig lagottohane och vi var helt sålda. Lagotton var rasen för oss. Tills matte berättade att det inte alls var någon lagotto utan en perro. På den vägen var det. Jag var såld - perron är min ras till vardags och i hjärtat. (På bilden ovan tre generationer perros. Bombi, Leòn och Blossom. Bombi och Leòn bor på Knoppbacka gård hos Jenny Linderoth och Blossom bor numera som pensionär på Vistorpsgården i Förslöv. Bilden har jag själv tagit en gråmulen dag i Rydebäck.)

Jag hittade Gunilla och Anders på Kennel Aqualines som hade väldigt fina hundar och valp sattes upp på önskelistan. En hunduppfödares vardag är att det sällan blir som man tänkt, så det tog lite tid innan den där valpen föddes (ett par år) - men under tiden hann vår westiehane flytta, Nellie (vår sista westietik som bodde hos svärmor sina sista år) flytta in och maken övertalas. När Gunilla ringde en fredagskväll i januari och berättade att Bella var född dansade jag på moln. Och det hade jag verkligen anledning att göra, för bättre representant för rasen är svårt att hitta. Nedan; Nellie och Bella hos fotografen på Sofiero.



På den tiden var rasklubben endast i startgroparna och bestod av ett antal entusiaster som gjorde allt själva (precis som nu). En hemsida ordnades och på den ett forum. En gång gjorde jag misstaget att skriva där. Jag erbjöd min hjälp till en svårt underbemannad klubb och fick till svar att "alla ville ha stekta sparvar som flög rätt in i munnen". Personen som svarade så är inte längre aktiv. (Sedan träffade jag tack och lov Veronica, vår eminenta ordförande, på hundutställningen på Sofiero och då kände jag mig välkommen  i klubben igen.)

Då, precis som nu, befolkas forum av människor med stort behov av uppmärksamhet. Idag är det fb. Vår klubbs sida på fb har blivit en sida för inbördes beundran och tonen är inte alltid så trevlig. Det är svårt att skriva så att det låter rätt i mottagarens öron och inlägg inte missuppfattas. Somliga tar otroligt stor plats och skriver långa uppsatser som kanske hör bättre hemma på en blogg.
Eftersom jag inte bestämmer vem som skriver och vad som skrivs på sidan så behåller jag de åsikterna här. Det är frivilligt att läsa min blogg - och jag överväger faktiskt om det är värt att vara med i klubbens fb-grupp. Jag försöker vara saklig och svara korrekt, men det uppfattas nog inte så (eftersom jag blivit kallad både oseriös och okunnig) och det är inte så trevligt. I den bästa av världar delar man på klubbens sida glädje och bilder. Fast det är ju min syn på sidan.
Det är inte heller så trevligt när nyblivna hundägare ber om råd och får råd av folk som nyss köpt sin första hund och utger sig för att vara experter. Självklart inte i illvilja, utan bara för att hjälpa till (precis som jag själv en gång i tiden). Men det blir fel. Det blir märkliga tips och skickar konstiga signaler till allmänheten - som kanske går i valpköpartankar och blir avskräckta. Vad jag lärt mig med åren (efter 15 perrokullar, 15 poäng i hundens beteendebiologi på universitetet och ett ganska långt liv med hundar) är att ju mer jag lär mig desto mindre kan jag. I början är man alltid expert. Det är väldigt lätt att "snöa in" på ett område och vilja "frälsa världen". Sådan är inte vardagen för en uppfödare (och inte för de flesta hundägare heller). Vi har många olika faktorer att ta hänsyn till - och våra valpköpare har väldigt många olika fokus som vi behöver supporta och lyssna till. Dessutom har "insnöade människor" svårt att vidga vyerna och se att det finns många olika skäl till och lösningar på problem.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, att jag innerligt hoppas att mina valpköpare väljer att vända sig till mig med frågor innan de läggs ut på fb.
Jag finns alltid bara ett telefonsamtal bort. Det hoppas jag att ni vet! Och att jag hoppas att ni är medvetna om att en fråga på fb lockar oändligt många att svara - och svaren blir då också många och väldigt varierande. Inte alltid så bra.
 
Livet som hundägare och "kennelmamma" är däremot väldigt trevligt. Bilden ovan är efter Sofieroutställningen för ett antal år sedan (2008 tror jag) när vår "Chilli" blev bästa tik endast ett år gammal. Chilli bor sedan flera år tillbaka hos Christina och Hasse i Höganäs. Chilli höll inte som avelstik då hon fick C på höfterna och inte var stabil nog i temperamentet. Hon är däremot idag en väldigt trevlig rallylydnadshund och Christinas bästa vän.
 
Varför föder man upp hundar? För att tjäna pengar tror många. Alla hunduppfödare vet att det är en väl bevarad myt. Varje krona återinvesteras i kenneln och hundarna och det är omöjligt utan en stor sparad hög med pengar att leva på sin hunduppfödning. Själv jobbar jag som lärare och har en man som inte är lärare och har en anständig lön - annars hade det inte gått!
Nej - det är något helt annat som driver en uppfödare;
Kärleken till hundarna, vetgirigheten och den ständigt pågående utbildningen, känslan av eufori varje gång en ny valp anländer, det fantastiskt roliga arbetet när valparna väl flyttat och alla nya, (och "gamla") underbara valpköpare som blir en del av min "stora familj", det är livskvalitet. Det verkliga jobbet börjar när valparna flyttat.
 
Man kan som hundägare gå oändligt många kurser. Det har jag gjort - både som person och som förare till min hund. En av de bästa kurser jag gått var handlerkursen för Gerhard O'Shea.


Där handlade det en del om att visa hund, men framförallt om relationen till din hund. Otroligt klokt och spännande att lyssna till - och helst ta till sig.
Och visst är det så att det gått bra och sett lite snyggare ut i ringen efter kursen. Men så har jag också en väldigt bra hund. Välbyggd, snygg och trevlig. Och egenuppfödd. Jag är väldigt stolt över många av mina egenuppfödda hundar som är snygga och trevliga. Och som förvaltas så väl av sina ägare.
 
Idag kommer rasintressenter på besök. Det är alltid lika roligt att träffa nya människor och visa upp vår fina ras. Det är min uppgift som hundägare och uppfödare - att vara ambassadör för vår fina ras. Att fokusera på det som är bra och friskt (och det innebär såklart också att avla på friska, bra hundar) och informera om det som eventuellt inte är bra. Det är ett stort ansvar som jag tar på fullaste allvar.

Ha en skön helg alla ni därute. Imorgon bär det av till Ballerup på Köpenhamnsvinnarutställningen. Där kommer vi (Åsa och Ing-Marie och jag) att träffa Hagar och Anette. Det skall bli jättekul! Ännu en fördel med att vara hundägare - man träffar så otroligt många trevliga människor. I anständighetens namn som ger så otroligt mycket mer positiv energi än den energi en fb-sida slukar!



 

6 kommentarer:

  1. Bra skrivet!! jag tycker detta är ett mycket bra inlägg och du har helt rätt i det du skriver. För mig är det viktigt att ha en uppfödare som jag känner förtroende för och som jag kan vända mig till med frågor eller bara berätta något roligt eller tråkigt. JAG ÄR SÅ GLAD FÖR ATT JAG HAR DET MED DIG!

    Ris och ros det får man alltid taemot oavsett man är uppfödare eller vanlig hundmänniska, alltid är det någon som inte är nöjd med vad någon gör eller inte gör, synpunkter finns alltid. Det viktiga är tycker jag att skall man tala om för någon vad man tycker positivt eller negativt är det viktigt att göra det sakligt och även då ge konstruktiv kritik och definitivt inte göra det i ett forum, utan antingen lyfta luren eller göra det face to face så att säga!!

    Jag är mycket nöjd med mina två Guldklimpar jag fått från dig och ja har du rätt valp för mig om 5-6 år då står jag där igen :)

    Ärlighet och rakhet det gillar jag. Människor som tror att de är experter för att de läst en bok eller ägt en hund kan hålla sig borta från mig. Jag har haft hund i snart 16år och ja jag kan definitivt inte kalla mig expert, fler kurser skall gåsigenom och fler böcker skall läsas samt mer praktisk erfaren het skall till.

    Just nu planerar jag och Kalle coh Gunnar att hör och häpna nu kommer du trilla av stolen...vi skall i mars 2014 gå en tredagars kurs för Gerard Oshea....trodde aldrig jag skulle säga att jag skulle gå en kurs med inriktning utställning!! men se något lär jag ju lära mig :)

    Söker bra boende i Halmstad eller i närheten, kanske skall sussa hos dig 14-16 Mars 2014 :)

    Nog om detta ja vart hamnade nu detta kanske hade passat i ett mail istället :)

    Avslutar med att säga att JAG HÅLLER MED DU och detta var ett jätte bra inlägg tycker jag!

    Både Kalle och Gunnar har vart ambasadörer för rasen, min veterinär har rekommenderat tre personer att kika närmare på perro efter att träffat dem bägge, och Gunnar charmar alla han ser och jag får berätta mycket om rasen och många blir intresserade :)

    Kram på dig och ha en riktigt bra helg.
    Fam Rodin med Vovvar

    SvaraRadera
  2. Självklart kan du bo hos mig om du vill åka de 8 milen t o r Halmstad!
    Det är jätteviktigt för mig att ha god relation med mina valpköpare. Sen är det som i övriga livet (och på jobbet), man lyckas inte med alla. Jag har säkert valpköpare som inte håller med dig, men jag har nog också flera som gör det. Och många av mina valpköpare (däribland du) har blivit riktigt goda vänner som står mig nära. Tack Sara, dina ord värmer!
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Vilket bra inlägg! Att du är klok har jag alltid märkt såklart. Du var ju klok nog att sälja en välbyggd, snygg och trevlig perro till mig! Haha! Du vet att det är viktigt för mig att få råd, tröst och uppmuntran från dig som vän och uppfödare. Jag tror aldrig jag ställt en fråga på fb utan för det mesta bara talar om när jag bloggat. Det är där, i min blogg som jag VÄL tillspetsat berättar om mitt liv med Ginnis. Min underbara, älskade hund. Precis som i allt annat lärande så fattar man inte hur lite man kan förrän man försöker skaffa sig lite kunskap. Jag går kurser, läser litteratur och pratar med dig och andra kloka människor. Och sedan förstår jag hur mycket korkat jag gör. Men jag slukar inte allt jag hör med hull och hår. Till slut är det ändå jag som känner Ginnis bäst. Tror jag, haha. Precis som Sara skriver om sina charmtroll så charmar Ginnis alla han möter. Jag behöver inte skriva mer för det har Sara gjort åt mig. Kan kopiera hennes inlägg. Du vet!
    JAG ÄR SÅ GLAD ATT DU FINNS! KRAM!

    SvaraRadera
  4. Och jag är så glad att ni finns! Kram på er!

    SvaraRadera
  5. Oj vad det bubblar. Ja FB är verkligen något att hålla lite på avstånd. Samtidigt har man ju jättestor nytta av det. Kanske en svår balansgång.
    Gerard är otrolig. Om du inte har gått hans anatomikurs så kan jag rekommendera den stort. Han må vara en duktig handler, men hans stora styrka ligger i anatomin. Jag skulle kunna tänka mej att gå igen faktiskt.

    SvaraRadera
  6. Vet du vad - jag har gått och irriterat mig länge på mig själv och den tid jag lägger på att läsa helt ointressanta inlägg på FB. Jag provade en gång tidigare att helt gå ur FB och inte logga in överhuvudtaget. Sedan öppnade jag upp igen och tog bort alla kontakter utom de som jag verkligen ville ha kontakt med. Men - så blev det lite grupper också - inte bara Perroklubben. Och så var jag inne i FB-träsket igen... Tack för att du skrev detta, för nu har jag faktiskt fått tummarna loss och helt enkelt gått ur alla grupper! Känns som en lättnad faktiskt! Och den eventuella information jag missar, som jag kanske hade velat ha, den kan jag ju också få via Perroklubbens hemsida tänker jag! Kram till dig!

    SvaraRadera