onsdag 25 december 2013

Glädjeämnen

Jag letar just nu efter glädjeämnen i livet.
Vilja är troligen dräktig. Det är otroligt glädjande :). Jag är så valpsugen! Det finns ingenting som går upp emot att ta emot nya liv :)
Jag har fantastiska vänner och helt otroliga valpköpare - det är livskvalitet.
Jag har en underbar familj - vad vore livet utan er?
Just nu kämpar en familj vi känner med sin son som är i livets slutskede. Han är 12 år och borde leva oerhört många år till. 
Vi har gått igenom detta en gång förut när William var sjuk och lämnade oss - och det är jobbigt. Smärtsamt. Obegripligt. Därför är alla glädjeämnen så viktiga.

Jag ser fram emot 2014 som glädjens år. Hoppas att ni vill dela det med oss i glädjens tecken :) Allt kan bara bli bättre!
  

söndag 22 december 2013

Kvalitet eller kvantitet - är det motsägelsefullt?

Detta läste jag just i ett inlägg i en fb-grupp för uppfödare.

"Någon skrev kvalitet framför kvantitet, att det skulle vara en fördel att en uppfödare har haft få kullar under lång tid. Jag hade en kull vart annat/vart tredje år under många år. Sedan träffade jag min man och vi blev två med samma intresse. Vi har nu 2-3 kullar per år. Vi har högre kvalitet på hundarna nu än vad jag hade tidigare. Kunskapen är också betydligt större.

Att man har många kullar behöver inte betyda att man föder upp sämre hundar. Tvärtom borde avelsmaterialet bli bättre om man är bra på det man gör. Man har större erfarenhet och man kan utvärdera avelsdjuren bättre.

Ofta får man även ett större socialt nätverk inom rasen och därmed tillgång till ännu mer kunskap. Ju fler hundar, valpar och vuxna, man får se i sin ras desto bättre är det."


Det tycker jag var mycket bra skrivet. Jag har haft i snitt 2 kullar/år och fött upp ganska många valpar vid det här laget. Det är först sista tiden som jag känner att jag har lärt mig vad det är jag "vill ha" och vad jag skall titta efter. Jag är långt ifrån expert, det tar jättelång tid att lära sig allt som handlar om avel och det är viktigt att ha erfarna uppfödare runt sig som "mentorer".
Det är väl ingen nyhet för någon att Shandi är min favorithund. Hon är min "måttstock". Så vill jag att mina hundar ska se ut - och framförallt vara. Glad, trevlig, arbetsvillig och frisk! Men hur hårt jag än jobbar för det kommer inte alla mina valpar att se ut eller vara som hon. Det är den genetiska variationen som vi värnar om som sätter stopp för det. Som tur är... Hur kul vore det om alla hundar var stöpta i samma form? Då hade ju inte jag haft den finaste och trevligaste... Och inte du heller :)
 
 

torsdag 19 december 2013

Hej och hå....

                        
Ibland gör jag saker som jag kanske kunde låtit bli. T ex som att åka till Finland i tre dagar på utställning. Jag vet ju att finnarna har bland de bästa perrosarna i världen, så vad inbillade jag mig?
Numera kallar vi det landet Bajsfinland och det är inte finnarnas fel. Nej, de skötte sig utmärkt och var hur trevliga som helst. Nog om Finland!

Jag hade helt glömt att Freja och jag blev stoppade av TV4 på mässan och ombedda att läsa lottodragningen... Vi blev tilldelade nr 14. Döm om min förvåning igår när jag fick ett sms från min eminenta frisör Susanne; Tjena 14!

Hahahaha. Här kan man se dragningen. Det är lotto 2, 2:35 min in i inslaget och vi är med i sådär 3 sekunder (man måste tyvärr se reklamen först). http://www.tv4play.se/program/lotto?video_id=2512886

En till utställningsdag (My Dog) väntar sen hoppas jag att Shandi börjar löpa så att vi förhoppningsvis kan åka och träffa en snygg kille i Finland. Det blir inget Crufts 2014. Både Shandi och jag behöver paus!

Vi önskar er alla en fantastisk jul och ett gott nytt, härligt, framgångsrikt 2014!



måndag 9 december 2013

Dröm eller mardröm?

Så var det då dags för årets största utställning. Svensk Vinnare på Älvsjömässan, även kallad "Stora Stockholm". Jag hade anmält Freja och Shandi och skulle passa på att besöka lillebror med familj och fira mammas födelsedag hemma hos Karin och Hasse (min moster och morbror som har Freja). Tanken var att jag skulle köra upp på fredagen direkt efter jobbet. Jag slutar tidigt på fredagar.
 
Tänka kan man ju göra hur mycket man vill. Det blir inte alltid så ändå!
 
På torsdagen kom Sven. Jag gillar inte Sven. Han ställde till med oreda och besvär!


Så här såg det ut på Strandvägen här i Helsingborg... Gästerna på en av krogarna nära stranden fick uppleva hur det är när en våg sköljer genom fönstret och sveper med sig julbordet...
Såhär såg det ut i vår trädgård. Vi klarade oss rätt bra. En bortblåst blomkruka...
Hur som helst blev jag såklart försenad. Det gick inte att åka på fredagen, så jag åkte lördag morgon. I vanlig ordning kunde jag inte sova så jag gick upp vid fyratiden, gick ut med hundarna, drack en kopp thé och stack iväg. Och jag missade lillebror med familj som jag skulle åkt till på fredagen. Alva, min brorsdotter, deklarerade att hon var ARG! ARG för att jag inte kom. Jag var också ARG. På Sven.
Barmark hela vägen. PERFEKT!
Jag var framme redan vid 11, så jag hann en sväng till Mässan för att träna med Freja - som var jätteduktig trots att vi inte tränat innan.
 
Som uppladdning inför söndagen blev jag bjuden på högklassig middag - lammstek. JÄTTEGOTT!
 
Hur gick det då?

 

Freja var jätteduktig! Hon fick excellent och skötte sig toppenbra.



Jodå... Första förlorare. Eller enda svenska hund som placerade sig. Hur man nu väljer att se på det.
De finska proffsen var där. Jättefina hundar och duktiga handlers. Min favorithane vann. Aquagruaz Bombalero. En fantastiskt söt tik, Santonja Gasolina, blev BIM. Shandi blev tvåa. Med det fick hon två poäng till i Årets utställningsperro (som hon i och för sig ledde ändå) och avslutade årets säsong med 6 BIR (en i Danmark), 1 BIM (Danmark), en vinnartitel (Danmark), 5 BT2, 2 BT 3 (i Danmark) och en BT4. En gång har hon blivit oplacerad (i Norge). Det summerar jag som ett rätt framgångsrikt utställningsår.
Sen skulle jag hem... Då var det mindre kul! Såhär såg det ut mellan Kolmården och Jönköping. Så otroligt skönt det var att komma hem till regniga och snöfria Skåne!
 
Tack alla goa perrovänner där ute som förgyllt vårt intesiva utställningsår. Till helgen blir det tredagars i Helsingfors och i trettonhelgen åker vi en dag till My Dog. Sedan får det räcka. En och annan vinnarutställning blir det kanske - men i övrigt blir hon pensionär, avelstik och lydnadshund, min brunvita stjärna :) 
 

söndag 1 december 2013

Dog Management och Handling med Gerard O'Shea

Vilken härlig helg vi har haft. Vi är ett stort antal hundentusiaster som varit på Vi2 Hundcenter (http://www.vi2hundcenter.se/) i Bårslöv utanför Helsingborg och tränat med

Gerard O'Shea.
Jag gillar verkligen Gerard. Hans handling är liksom inte någon utställningsträning, utan det är ett förhållningssätt - med utställningsteknik.
http://www.gerardoshea.com/, https://www.facebook.com/#!/groups/235212513298982/
 Otroligt bra. Det är andra gången jag tränar för och lyssnar på Gerard. Efter första gången har jag fått "välvisad" på nästan alla Shandis kritiklappar. Och alla som känner oss vet att hon har ett par fantastiska utställningsår bakom sig.
Många BIR, två grupplaceringar, två vinnartitlar, ett antal championtitlar - det hade verkligen inte gått lika bra utan denna träning som givit både mig och hunden självförtroende.
Det har också gjort mig till en mycket bättre hundägare. Jag önskar att alla mina valpköpare hade möjlighet att lyssna på Gerard redan innan de köpte sin valp.
Och ni som inte tränat för honom - jag rekommenderar er att göra det!
 Gerard lämnar ingen oberörd. Och jag tror faktiskt ingen går hem utan att ta till sig åtminstone en del av vad han förmedlar. Han är dramatisk och tydlig.
Här får Sara vara med och demonstrera. Jag har för mig att Gerard är en jobbig Rhodesian Ridgeback och Sara har lite svårt att värja sig. Det gick åt mycket vin på kvällen för att hon skulle lugna sig... eller så var det bara gott :)
Tänk, jag har så himla lydiga valpköpare. Säger jag att de ska gå på kurs så anmäler de sig :)
Det här var väldigt intressant. En jätterädd liten Russkiy Toy. På ett par minuter kunde Gerhard hantera den.
 
 
 
 
Och vilken ras var representerad av flest antal individer? Perron såklart :) 7 deltagande hundar och tre valpar som var med som åskådare/deltagare.
 Här sitter Ulrika Alva Johansson med Sam, Ing-Marie med Igor och Åsa med Smilla. I bakgrunden Sara med Kalle (Gunnar fick också vara med lite).
 Sonja med Bubblan
 
 Ing-Marie och Åsa igen, längst till höger Anna Grevåker med Vega
 
Vi avslutade helgen med sista biten av "Dog Management". Fantastiskt lärorikt och egentligen rätt självklart när man tänker efter - fast det gör man ju inte så ofta...
Tack kära perrovänner för trevligt sällskap. Tack Gerard för en fantastisk och helt utmattande helg! Jag hoppas att tågresan hem gick bra.


onsdag 20 november 2013

Dåligt med uppdatering eller "vad är en bal på slottet"?

I lördags åkte jag och Shandi upp till Sara, Mikael och Leia på Tjörn. Sara och jag skulle vidare till Lilleström på söndagen och Mikael lagade god mat till oss på kvällen. Där hemma bor också killarna Kalle och Gunnar samt lillflickan Nissi (tror jag att hon heter). De har alla fyra ben. Kalle är född här hos oss och Gunnar hos Ulrika Calmegård. Gunnar är Ulrikas och min foderhane. Sicken kille :) Jättetrevlig och supersöt. Nissi är en katt. Några bilder? Nja, det är väl dåligt med det.

Den första är från i somras. Den med Kalle och Gunnar har jag stulit av Sara och den väldigt mörka med Gunnar tog jag själv...


 
 
På söndagen skulle då Sara och jag till Lilleström (Dogs4All) och springa vänstervarv. Det kunde vi ju struntat i. Vet ni hur långt det är till Lilleström? Ja, just det. Skitlångt! 
Den i våra ögon rätt inkompetente domaren tyckte att våra hundar var skitfula. Det tyckte inte vi. Vi hade snygga hundar med oss både dit och hem. Så det så! Men i ärlighetens namn var hanen (Ferrylands Amadeus Amadeus) som vann jättefin. Tiken som blev BIM bajsade mitt under pågående bedömning.
Inte så snyggt.
 
Det slog mig att Shandi också bajsade i Letohallen förra året (min hund har lite svårt att bajsa på okända platser... eftersom vi sov ett par timmar i bilen blev det ett par varv runt den enorma parkeringen tidigt på morgonen - det passade inte damen). Men inte under pågående bedömning. Pinsamt ändå. Men kanske nödvändigt för att bli norsk vinnare? Det blev hon ju då. Förra året alltså. I år blev hon dansk vinnare. Men inte i Lilleström...
 
Jag måste medge att det är lite svårt att få tiden att räcka till. 100% jobb, 75% studier, barn, hundar och allt annat är lite i mesta laget - men det är över 17/1. Då har jag förhoppningsvis tentat klart.
 
Idag  var jag och ögonlyste det här lilla lakritstrollet. Vilja (Aberlours My Love). HD A, öga ua. Jättesöt liten tik. Jag har i ärlighetens namn haft mina funderingar över denna skälliga hund (hon vaktar), men idag visade hon upp en väldigt social och trevlig sida. Hälsade gladeligen på alla som kom in på kliniken. Trevligt! Kanske blir det en kull valpar efter henne framöver.
Vilja är efter Wilma, Bellas dotter. En tik som jag tycker oerhört mycket om. Hennes pappa heter Zigge (Calmigos Diablo). En ståtlig och trevlig kille i sina bästa år (med väldigt gullig familj - underbara Hagar & Jonny och deras barn). 
 

torsdag 7 november 2013

BPH Söndag 2 mars

Välkommen på BPH söndag 2 mars på Bjuvs Brukshundsklubb. Hundar som fyllt ett år får delta. Anmälan görs till mig senaste 1/1 2014 - max 10 hundar, först till kvarn.

/Susanne

tisdag 5 november 2013

Att vara hunduppfödare



Att vara hunduppfödare är en underbar hobby, men också hårt jobb, mycket studier, målmedveten planering, långa resor, många besök och otroligt många nya bekantskaper och goda vänner.
 


Alla drömmer om att föda upp de perfekta hundarna. De vackraste, trevligaste, friskaste, sundaste och de med bäst arbetsförmåga. Ingen vill såklart föda upp hundar som inte håller måttet.

Det värsta man kan råka ut för är hundar med dåligt temperament. En rädd hund kan vara en farlig hund. Och en farlig hund blir en belastning för sig själv och för sin familj – vilket ofta slutar i fullständig tragedi. Det vanligaste skälet till att våra perros inte blir gamla har de senaste 10-15 åren varit temperamentsproblem. Många hundar har fått fara till himlen alldeles för tidigt för att de varit alldeles för rädda/osäkra. Jag har själv tagit bort två stycken. Det är två för mycket!

Det näst värsta jag kan tänka mig att råka ut för är en hund med en obotlig sjukdom som gör att den får avlivas i tidig ålder. NEUROAXANAL DYSTROFI
NAD är en sådan sjukdom, en genetisk, neurologisk sjukdom som drabbar unga hundar. Återigen, total tragedi. Detta har perroklubbens avelskommitté jobbat med i samarbete med Cecilia Rhodin, veterinär på SLU, och på kort tid fått fram ett DNA-test som förhindrar detta. Enastående jobbat!

En hund som har ont kommer nog på tredje plats av hemskheter. En hund som kanske inte kan resa sig för att den har värk. En hund som har ständig värk blir inte gammal. Och den kan av sin smärta även få problem med temperamentet. Också tragedi för både ägaren och uppfödaren.

Sedan kommer alla andra hemska saker hundar kan råka ut för. Fästingburna sjukdomar, infektioner, klåda etc.

För den enskilde hundägaren är såklart deras hunds åkomma den allra värsta som kan drabba en hund. Det förstår jag. Den ägaren lever med detta varje dag och har troligen liten kunskap om vad som drabbat andra hundägare. Upplevelsen är, när man får kontakt med hundägare med liknande problem, att det är ett stort problem i rasen. Så har det varit med klåda/allergi en period på klubbens facebook sida. Det upprör ägarna att "klubben inte gör något"…
 

 
En klubb kan inte "göra något", en klubb är du och jag och alla andra medlemmar. En styrelse och en avelskommitté jobbar med ett problem i taget och det de blivit ålagda av medlemmarna att göra i några år framåt är arbetet med Sköldkörtelrubbning (Thyroidea), NAD och temperamentet. Man kan inte "släcka alla eldar" samtidigt. Man måste tyvärr jobba med en sak i taget och innan man kan påbörja ett nytt arbete måste man avsluta det man håller på med. Det är inte heller klubben som ansvarar för den svenska aveln, utan ansvaret ligger på den enskilde uppfödaren. Klubben kan aldrig utfärda förbud utan endast rekommendationer.

Vi har någonstans mellan 1500 och 2000 individer i vår ras. Det skrivs att allergi är ett vanligt problem. Det är det inte – det finns statistik hos försäkringsbolagen på hur många som söker veterinär för klåda/allergi (missförstå mig rätt, det är lika hemskt för den enskilde individen ändå, men det är inte ett vanligt problem).
HD är relativt vanligt, trots att det har blivit otroligt mycket bättre de senaste åren. Sedan 1/1 2012 har 2 hundar röntgats med HD grad E, 17 med HD grad D och 37 med HD grad C. Alla dessa får förhoppningsvis inte problem med sina höfter, men några ligger i riskzonen.
 
När jag planerar min avel gör jag det år i förväg. Ibland går planerna i stöpet och jag får tänka om, men för det mesta är det noga avvägda planer och det finns en tanke med varje kombination även för framtiden. Jag (precis som alla andra uppfödare) är väldigt noga med att föräldradjuren ska vara trevliga, friska och ha bra arbetsförmåga. Det innebär att jag inte avlar på hundar med HD eller ögonanmärkningar av ärftlig art. Jag använder inte heller hundar som varit drabbade av återkommande infektioner eller verkar ha problem med sitt immunförsvar. INGEN vill ha en sjuk hund i sin avel, och det är inte heller förenligt med kennelklubbens regler.

Den som tror att vi använder allergiska hundar i avel tror fel. Det är ett brott mot SKK's grundregler att använda sjuka hundar i avel.
Däremot kan man inte alltid utesluta en hund i avel för att den lämnat EN sjuk/defekt avkomma oavsett vilken sjukdom/defekt det är. Man utvärderar och ser fördelar och nackdelar och om fördelarna överväger har hunden någonting att bidra med för rasen. Detta är såklart inte så lätt för den enskilde hundägaren (som inte sysslar med avel) att förstå och kan säkert röra upp känslor, men det är ett faktum. En av de viktigaste uppgifterna för oss uppfödare är att bredda avelsbasen och det gör man inte genom att utesluta hundar ur avel.

Vad jag lärt mig med tiden är att ju mer jag lär mig, desto mindre kan jag. Jag har "mentorer" i flera olika raser, vi diskuterar i många olika forum – och de som skriker högst är alltid de minst erfarna.

Jag tycker jättesynd om alla sjuka hundar. Jag tycker även synd om de hundar som tvingas genomgå en massa tester för att veterinärer är så snabba med allergiutredningar när det kanske handlar om något helt annat.


Vår westietik höll på att stryka med av sin rävskabb för att veterinären envisades med biopsier istället för att ta ett rävskabbsprov. Jag vet hur en allergisk hud ser ut och var väldigt förvånad över att en hudspecialist inte kunde se att det inte handlade om det i hennes fall. Efter det är jag oerhört skeptisk till allergiutredningar. Och många veterinärer med mig… Självklart finns det allergiska hundar som lider mycket av sin sjukdom, men all klåda är inte allergi.

måndag 4 november 2013

DK V-13 i Herning

Att jag är skvatt galen vet ju alla och därför är det väl ingen som blir förvånad över att jag kliver upp kl. 4 på lördag morgon för att åka till Jylland på utställning. Kl. 5 hade jag packat in Bella (Shandis sällskapsdam) och Shandi och satt mig i bilen.

Pia (min sällskapsdam) väntade på att bli upplockad i Bjällerup innan vi styrde kosan mot Herning. Här är hon i sin fina halsduk som hon fått i present av en valpköpare.
 
Många suckar och stönar när jag berättar att jag skall åka någonstans och tycker "ååå vad jobbigt". Jag tycker att det är jättehärligt att åka långt i bilen. Har man trevligt sällskap är det underbart att få en ostörd pratstund, åker jag själv kan jag lyssna på en bra ljudbok. När får man någonsin annars prata ostört eller lyssna ifred? Och så har jag ju en så underbart härlig bil att köra. Man sitter högt och bra, har gott om plats och den drar lite bränsle. Som gjort för en lyckad färd alltså :).
 
Det var 14 hundar anmälda på lördagen och 17 på söndagen. Det är gott om plats i Herning, anläggningen är enorm och utställningen är välorganiserad. Det innebär inte att alla utställningsdeltagarna är välorganiserade...
 
Precis innan det var dags för bedömning i vår ras tyckte rätt många med andra raser att det var dags att packa ihop. Någon tyckte också att det var lämpligt att släppa bord och burar i golvet från hög höjd, vilket resulterade i ett fasligt smällande... Det var inte bara jag som hade en hund som tyckte att det var obehagligt. Och inte bara jag som hade en hund med in i ringen som hade bekymmer med vad som skulle hända härnäst och var fullt upptagen med att snurra runt och se sig om. SUCK. Hon var inte alls sitt alerta, pigga, snabba jag...
Hon var mer bakom än framför
 och här var det något som var jätteläskigt (en pöl med hanhundskiss på mattan - jag tyckte i och för sig också att det var äckligt, men jag blev inte direkt rädd...). Självklart vann hon inte när hon inte skötte sig. Hon kom 3:a. Och ni som känner mig vet att jag surade lite. Speciellt när det var en finsk domare och alla finska hundarna placerade sig i topp. Men ska jag vara helt ärlig så var de fina. Jättefina. Och Shandi var en meshund!
 
Det är inte ofta jag får åka med någon som gärna stannar och tittar på alla finalerna. Men nu kunde Pia och jag riktigt frossa i finaler! Jag kommer inte ihåg vilka raser som representerade de olika grupperna, men Pia och jag gissade rätt nästan hela tiden (en rolig gissningslek när man är "expertkommentator" på "läktarn"). Den här fantastiska storpudeln blev BIS både lördag och söndag.
Bilderna är från andra tillställningar (stulna på nätet)
Visad av Mikael Nilsson, duktig handler - som för övrigt håller handlerkurser och har drop-in ringträning i Bårslöv på tisdagskvällar.
 
På kvällen köpte vi kinamat och åt på rummet och eftersom Pia drack så lite vin fick jag ta ansvar för innehållet i flaskan.
Jätteduktig var jag! Som vanligt när jag druckit vin (oavsett mängd) vaknade jag mitt i natten och kunde inte sova... Eller var det för att jag somnade så tidigt och därför vaknade i ottan? Pia påstår att jag somnade långt före henne...
På söndagen ösregnade det. Och BLÅSTE. Vi skulle in i ringen som nr 88 - dvs vi var sista ras i ringen. Skönt, för då kunde hundarna stanna i bilen medan bord- och burrivarna höll på som mest. Det innebar också att vi kunde åka sent från hotellet, jag hann rasta hundarna ordentligt och de var utvilade.  
  
 Vilken trevlig man han var Svend Erik Lövenkjaer! Hälsade (tog i hand) på alla utställarna, var mjuk, trevlig och bestämd mot hundarna, kände igenom dem ordentligt och gav en muntlig förklaring till varför han skickade ut de hundar som inte gick vidare.
Kolla, Margareta, jag springer!
 
 
 
 Nu var det ingen trött och tråkig hund som sprang bakom. Nu var hon pigg och glad som vanligt och låg ett steg före mig hela tiden. Och skötte sig exemplarisk. Inte till salu längre :).
Och det lönade sig! Hon blev bästa tik och BIM.
Dansk vinnare 2013 (DK V-13) och INTERNATIONELL CHAMPION (C.I.B)!
Till höger på bilden har vi tiken som blev årets danska lagottovinnare. Matte heter Randi. Vi träffades första gången när vi hade varsin Bella som var 4 månader och vi var på vår första utställning. Sedan dess har vi följts åt och idag hade vi glädjen att åka hem med varsin vinnare. Jag trodde att Randi skulle svimma när hon förstod att hon vunnit. Det var nästan det roligaste på hela helgen! Förutom du då, Pia :)
 
TACK SÖTA PIA FÖR FANTASTISKT TREVLIGT SÄLLSKAP!
Och tack alla ni andra trevliga människor runt ringen som såg till att stämningen låg på topp!