"Någon skrev kvalitet framför kvantitet, att det skulle vara en fördel att en uppfödare har haft få kullar under lång tid. Jag hade en kull vart annat/vart tredje år under många år. Sedan träffade jag min man och vi blev två med samma intresse. Vi har nu 2-3 kullar per år. Vi har högre kvalitet på hundarna nu än vad jag hade tidigare. Kunskapen är också betydligt större.
Att man har många kullar behöver inte betyda att man föder upp sämre hundar. Tvärtom borde avelsmaterialet bli bättre om man är bra på det man gör. Man har större erfarenhet och man kan utvärdera avelsdjuren bättre.
Ofta får man även ett större socialt nätverk inom rasen och därmed tillgång till ännu mer kunskap. Ju fler hundar, valpar och vuxna, man får se i sin ras desto bättre är det."
Det tycker jag var mycket bra skrivet. Jag har haft i snitt 2 kullar/år och fött upp ganska många valpar vid det här laget. Det är först sista tiden som jag känner att jag har lärt mig vad det är jag "vill ha" och vad jag skall titta efter. Jag är långt ifrån expert, det tar jättelång tid att lära sig allt som handlar om avel och det är viktigt att ha erfarna uppfödare runt sig som "mentorer".
Det är väl ingen nyhet för någon att Shandi är min favorithund. Hon är min "måttstock". Så vill jag att mina hundar ska se ut - och framförallt vara. Glad, trevlig, arbetsvillig och frisk! Men hur hårt jag än jobbar för det kommer inte alla mina valpar att se ut eller vara som hon. Det är den genetiska variationen som vi värnar om som sätter stopp för det. Som tur är... Hur kul vore det om alla hundar var stöpta i samma form? Då hade ju inte jag haft den finaste och trevligaste... Och inte du heller :)
Jag tänker på när jag var och testade Ginnis i Bjuv. BPH-testet. Jag tror vi var ca 10 perroägare med hundar där och alla från Aberlours. Och vi fick höra att vi hade väldigt trevliga och sociala hundar. Gott betyg tycker jag!
SvaraRaderaJag gillar att även perrosar är sociala även om det inte är rastypiskt.