Härliga höst

Även om jag egentligen är en sommarmänniska kan jag inte låta bli att tycka att vi har en härlig höst! Det är varmt, har inte regnat så förfärligt mycket och det är mysigt med tända ljus på kvällarna.

Hundarna verkar inte bry sig ett dugg om vare sig väder eller tända ljus, men mörkret gillar de inte så värst. Kanske mest för att jag inte gillar det. Jag ser dåligt i mörker - och jag tror att hundar också ser lite sämre i mörkret. Däremot älskar de att gosa i soffan.

Marley (Dalirivif de Ubrique) var här och klippte sig idag. Jättesöt!

Shandi är i sin finaste pälslängd just nu. Som en liten gosig teddybjörn.

Imorgon åker vi till Käglinge och tränar. Hoppas att vi ses där :)

Jag hittade lite gamla bilder.

Här ställer Annie Blossom (med bruten arm, men det upptäckte vi inte förrän på måndagen...) i Hässleholm 2009. Blossom är Shandis mamma

Och här är Shandis pappa Ozzy på samma utställning. Han vann och blev BIR.

Sina underbara rörelser har hon fått av sin mamma. Sitt fina huvud, den lite kortare ryggen och färgen av sin pappa. Det blev riktigt bra :)

Neo (A. Dangerous) på samma utställning.

Träning inför Malmö Valp

Behöver du träna inför Malmö valp?

Jag funderar på om jag skall åka till Malmö på söndag 27/10 och vara med på Helenes drop-in. Efter det kan vi träna.

Maila mig om du tänker komma!

susanne@aberlours.se

 

Ännu en helg...

Ibland är det tur att man följer sin intuition. När Bella i torsdags gnällde och ville ut hela tiden trots att vi just varit ute - och kissade inne när hon inte blev utsläppt - förstod jag att något inte var som det skulle. Jag ringde runt till mina vänner och uppfödarkollegor. De flesta trodde på urinvägsinfektion, men något sa mig att det var allvarligare än så.

Ingen feber, inga flytningar, inget blod. Inget som tydde på pyometra (livmoderinflammation), men Bellas ständiga löp har ändå gjort mig medveten om att bäst-före-datum ändå fanns för hennes livmoder. När morgonrundagen på fredagen fick kortas av pga alla kisspauser åkte jag in. Och det var väl tur det!

 

På ultraljudet upptäckte man vätska i livmodern och det bästämdes att hon fick stanna för operation. Under operationen hittade man en inflammerad, varfylld livmoder som troligen spruckit om jag inte åkt in. Prognosen för en spräckt pyometra är inte så god. PUH! Bella fick komma hem i fredags eftermiddag, omtöcknad och medtagen, men pigg i blicken.

 

Det innebar i sin tur att vi i lugn och ro kunde åka på Jennys och Fabians fest i lördags. Annie och Alicia passade prinsen och hundarna. Duktiga tjejerna!

Prinsen är ju alltid go och glad!

Festen blev en mycket trevlig tillställning. Jag hamnade troligen vid det galnaste bordet. Uppsluppen stämning och många härliga skratt!

 

 Sune var också med :) Lika glad och tokig som vanligt.

Tack kära vänner för en trevlig kväll. Och TACK älskade ungar för att ni passade prinsen och djuren.



 

Omplacering

Eventuellt finns en väldigt trevlig vuxen hanhund för omplacering. Ej till avel. Ej problemhund. Ring för mer info; 0701-710707.

Hösthelg

Vilket underbart väder vi hade i helgen. Eller i lördags i alla fall för igår regnade det här i Helsingborg. Givetvis passade jag på med inomhusaktiviteter i lördags och utomhusaktiviteter igår...

 

 

 

Billie, Aberlours Billie Jean, kom hit för att få ny frisyr. Det är väl inte så konstigt att jag hade svårt att göra mig av med henne... Hon stannade kvar en månad extra eftersom jag hade separationsångest - skulle jag spara Billie eller Shandi... Mannen och förnuftet fick bestämma. Shandi blev kvar och Billie bor hos Kennert och Lisbeth här i Helsingborg. Ändlöst älskad :).

 Och det är den här killen också - av alla känns det som. Han (tja, Kata och Zoë var också med) kom hit i lördags och tillbringade natten med Alicia. Övning inför nästa lördag när Annie och Alicia skall passa honom medan de vuxna går på kalas :)

 

Och ibland snöar jag in på konstiga saker. Utställning t ex ;). Förr kunde jag komma på att jag skulle brodera, eller sy lapptäcken, eller fleecetröjor... Nu blev det blingiga utställningskoppel i rundflätat läder. Materialet kostade en halv förmögenhet, men kul var det :). Undrar hur många hundar jag ska ställa...

Vill du köpa ett? Maila mig i så fall. Jag kan göra ett efter dina önskemål :)

Igår åkte Katarina och jag till klubben och tränade. Först Shandi, sedan Bella. Så glad hon blev, den gamla tanten, av att få träna lite. Jag hade nästan glömt hur rolig hon är. Älskade lakritstrollet!

Finaste dogsen!

Jag upptäckte att jag kom in på en kurs till som jag sökt. Det innebär att jag fr o m 11/11 läser på 75% och jobbar snudd på heltid... Hm... Tur att Ola jobbar hemifrån väldigt mycket! Ibland blir jag väl optimistisk...

UTSTÄLLNINGSTRÄNING & DOG MANAGEMENT I KOMBINATION!

Jag ska gå. Ska ni med?

DEN 30/11 & 1/12 I HELSINGBORG/BÅRSLÖV

                                                                              

SISTA CHANSEN ATT FÖRBEREDA DIG PÅ BÄSTA SÄTT INFÖR STORA STHLM, FINSK- HELSINKI- & NORDISK VINNARE. SIST MEN INTE MINST MY DOG I GBG!!! VARMT VÄLKOMMEN!                

 

RINGTRÄNING; Unik teknik & filosofi för att utveckla ett vinnande koncept i utställningsringen. Gör det bästa av dig & din hund                                                         

 

DOG MANAGEMENT; Utmärkt kontakt, ledarskap & motivation tillsammans med din hund i ditt vardagliga liv.
 

Under helgen kombineras handling-teknik med Dog Management så som jag många gånger gör utomlands! På det viset ger kursen er mer kunskap så att varken ni eller era hundar blir för trötta utan ni kan hela tiden hålla fokus och ta in all kunskap och information. 

Datum: 30/11 & 1/12, 2013
Plats: Vi2Hundcenter, Helsingborg/Bårslöv, se vägbeskrivning

www.vi2hundcenter.se

Tid: 9.00-16.00 båda dagarna.

Pris per ekipage:1000 kr (inkl. Dog Management) 

Åskådare lördag & söndag (följa träningen utan hund): 600kr/pers.

Anmälan mottages via email, justask@telia.com Konto är HB 6001-422746428

 

Så snart inbetalningen är gjord är er plats garanterad. Använd gärna ert namn som ref på inbetalningen

Ytterligare information om Gerard O`Shea,

www.gerardoshea.com

 

Mycket nu...

Det är mycket nu.... I alla fall för Shandi.

 

 

Hon har fullt upp. På gatan utanför finns en kastanjeallé och Shandi har fått för sig att det är hennes uppgift att samla ihop alla kastanjer... Varje gång vi kommer in från en promenad har hon minst en kastanj i munnen (och ett gäng i trädgården).

Och för Zsa-Zsa är det också lite mycket - att behöva bli klippt på en lördag!

Det är inte svårt att se vem ZsaZsas mamma är. Hon har samma enastående sorglösa temperament som sin mamma - och sin pappa också för all del. Zoë och Aragon är de stolta föräldrarna.

Den här bilden hittade jag - och snodde - på facebook :).

 

För Annie blev det något körigt när hon fick för sig att baka bullar och chokladmuffins samtidigt.

Och Ola han kopplar sladdar och monterar prylar.

Vad jag gör? Jag ska äta upp Annies bullar! Och det är rätt mycket det med.

Ha en skön helg därute!

Kurser





Åsa och Ing-Marie klipper själva.



Jag kommer att hålla klipp- och pälsvårdskurser i mindre skala framöver. Max 3 deltagare/gång.

Du lär dig hur du skall sköta din hunds päls mellan klippningarna, hur du undviker att gå i de "värsta fällorna".
Jag går igenom vilka verktyg du behöver för att klippa din hund själv samt visar hur man klipper.

Kostnad 500,-/person. Du tar med dig hunden, jag håller med resten. Alla är välkomna, både perro och andra raser.

Första tillfället: 5/10 kl. 13.00
Tillfälle två: 16/11 kl 10.00
Anmälan till susanne@aberlours.se eller 0701-710707

Vad är en bal på slottet? Eller en utställning i Ballerup

Tja, den kan vara förfärlig, tråkig eller alldeles underbar. Den blev inte det sistnämnda.
Shandi, Igor och Smilla var anmälda och vi åkte hem helt lottlösa. Jag hade tänkt mig två nya titlar (KBHV-13 och C.I.B - dvs Köpenhamnsvinnare och Internationell champion) och Åsa och Ing-Marie satsade på varsitt danskt cert. Så blev det alltså inte.

Men grattis till Hagar och Petra som åkte hem med både titlar, cert och stora smajl ;). Kul för er :)

Eftersom vi inte behövde vänta på några finaler kom vi ju hem ganska tidigt och då fick Åsa och Ing-Marie en "klipplektion" - dvs de fick klippa sina hundar själva under övervakning.

 

 Shandis rosetter i bakgrunden - Smilla gör sig fint under dem :)

 Både Smilla och Igor skötte sig bra - men Åsa och Ing-Marie konstaterade att de inte trodde att det skulle vara så jobbigt som det var. Övning ger färdighet!

 

 

 

 

Titta så lyckliga de blev i sina nya frisyrer! Smilla och Igor kommer troligen att få en kull valpar ihop så småning om :)

 

Och Shandi, som hade för kort päls både på Sofier och i Ballerup känns med ens ganska långpälsad :)

Snygg-Igor (eller var det stygg-Igor?) Han ser rätt stilig ut tycker jag!

 

 

I anständighetens namn

Det slog mig att det 8,5 år sedan vår första perro flyttade in hos oss. Och att det är typ 11 år sedan jag fick upp ögonen för denna underbara ras. "Min" uppfödare, Gunilla Körner - som är "mamma" till våra westies - hade köpt ny ras och jag blev nyfiken. Sagt och gjort. Annie och jag åkte till Sofiero och skulle titta på Lagottos.

 Det tog inte lång tid för oss att hitta en svart/vit fantastiskt trevlig lagottohane och vi var helt sålda. Lagotton var rasen för oss. Tills matte berättade att det inte alls var någon lagotto utan en perro. På den vägen var det. Jag var såld - perron är min ras till vardags och i hjärtat. (På bilden ovan tre generationer perros. Bombi, Leòn och Blossom. Bombi och Leòn bor på Knoppbacka gård hos Jenny Linderoth och Blossom bor numera som pensionär på Vistorpsgården i Förslöv. Bilden har jag själv tagit en gråmulen dag i Rydebäck.)

Jag hittade Gunilla och Anders på Kennel Aqualines som hade väldigt fina hundar och valp sattes upp på önskelistan. En hunduppfödares vardag är att det sällan blir som man tänkt, så det tog lite tid innan den där valpen föddes (ett par år) - men under tiden hann vår westiehane flytta, Nellie (vår sista westietik som bodde hos svärmor sina sista år) flytta in och maken övertalas. När Gunilla ringde en fredagskväll i januari och berättade att Bella var född dansade jag på moln. Och det hade jag verkligen anledning att göra, för bättre representant för rasen är svårt att hitta. Nedan; Nellie och Bella hos fotografen på Sofiero.

På den tiden var rasklubben endast i startgroparna och bestod av ett antal entusiaster som gjorde allt själva (precis som nu). En hemsida ordnades och på den ett forum. En gång gjorde jag misstaget att skriva där. Jag erbjöd min hjälp till en svårt underbemannad klubb och fick till svar att "alla ville ha stekta sparvar som flög rätt in i munnen". Personen som svarade så är inte längre aktiv. (Sedan träffade jag tack och lov Veronica, vår eminenta ordförande, på hundutställningen på Sofiero och då kände jag mig välkommen  i klubben igen.)

Då, precis som nu, befolkas forum av människor med stort behov av uppmärksamhet. Idag är det fb. Vår klubbs sida på fb har blivit en sida för inbördes beundran och tonen är inte alltid så trevlig. Det är svårt att skriva så att det låter rätt i mottagarens öron och inlägg inte missuppfattas. Somliga tar otroligt stor plats och skriver långa uppsatser som kanske hör bättre hemma på en blogg.
Eftersom jag inte bestämmer vem som skriver och vad som skrivs på sidan så behåller jag de åsikterna här. Det är frivilligt att läsa min blogg - och jag överväger faktiskt om det är värt att vara med i klubbens fb-grupp. Jag försöker vara saklig och svara korrekt, men det uppfattas nog inte så (eftersom jag blivit kallad både oseriös och okunnig) och det är inte så trevligt. I den bästa av världar delar man på klubbens sida glädje och bilder. Fast det är ju min syn på sidan.

Det är inte heller så trevligt när nyblivna hundägare ber om råd och får råd av folk som nyss köpt sin första hund och utger sig för att vara experter. Självklart inte i illvilja, utan bara för att hjälpa till (precis som jag själv en gång i tiden). Men det blir fel. Det blir märkliga tips och skickar konstiga signaler till allmänheten - som kanske går i valpköpartankar och blir avskräckta. Vad jag lärt mig med åren (efter 15 perrokullar, 15 poäng i hundens beteendebiologi på universitetet och ett ganska långt liv med hundar) är att ju mer jag lär mig desto mindre kan jag. I början är man alltid expert. Det är väldigt lätt att "snöa in" på ett område och vilja "frälsa världen". Sådan är inte vardagen för en uppfödare (och inte för de flesta hundägare heller). Vi har många olika faktorer att ta hänsyn till - och våra valpköpare har väldigt många olika fokus som vi behöver supporta och lyssna till. Dessutom har "insnöade människor" svårt att vidga vyerna och se att det finns många olika skäl till och lösningar på problem.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, att jag innerligt hoppas att mina valpköpare väljer att vända sig till mig med frågor innan de läggs ut på fb.

Jag finns alltid bara ett telefonsamtal bort. Det hoppas jag att ni vet! Och att jag hoppas att ni är medvetna om att en fråga på fb lockar oändligt många att svara - och svaren blir då också många och väldigt varierande. Inte alltid så bra.

 

Livet som hundägare och "kennelmamma" är däremot väldigt trevligt. Bilden ovan är efter Sofieroutställningen för ett antal år sedan (2008 tror jag) när vår "Chilli" blev bästa tik endast ett år gammal. Chilli bor sedan flera år tillbaka hos Christina och Hasse i Höganäs. Chilli höll inte som avelstik då hon fick C på höfterna och inte var stabil nog i temperamentet. Hon är däremot idag en väldigt trevlig rallylydnadshund och Christinas bästa vän.

 

Varför föder man upp hundar? För att tjäna pengar tror många. Alla hunduppfödare vet att det är en väl bevarad myt. Varje krona återinvesteras i kenneln och hundarna och det är omöjligt utan en stor sparad hög med pengar att leva på sin hunduppfödning. Själv jobbar jag som lärare och har en man som inte är lärare och har en anständig lön - annars hade det inte gått!

Nej - det är något helt annat som driver en uppfödare;

Kärleken till hundarna, vetgirigheten och den ständigt pågående utbildningen, känslan av eufori varje gång en ny valp anländer, det fantastiskt roliga arbetet när valparna väl flyttat och alla nya, (och "gamla") underbara valpköpare som blir en del av min "stora familj", det är livskvalitet. Det verkliga jobbet börjar när valparna flyttat.

 

Man kan som hundägare gå oändligt många kurser. Det har jag gjort - både som person och som förare till min hund. En av de bästa kurser jag gått var handlerkursen för Gerhard O'Shea.

Där handlade det en del om att visa hund, men framförallt om relationen till din hund. Otroligt klokt och spännande att lyssna till - och helst ta till sig.

Och visst är det så att det gått bra och sett lite snyggare ut i ringen efter kursen. Men så har jag också en väldigt bra hund. Välbyggd, snygg och trevlig. Och egenuppfödd. Jag är väldigt stolt över många av mina egenuppfödda hundar som är snygga och trevliga. Och som förvaltas så väl av sina ägare.

 

Idag kommer rasintressenter på besök. Det är alltid lika roligt att träffa nya människor och visa upp vår fina ras. Det är min uppgift som hundägare och uppfödare - att vara ambassadör för vår fina ras. Att fokusera på det som är bra och friskt (och det innebär såklart också att avla på friska, bra hundar) och informera om det som eventuellt inte är bra. Det är ett stort ansvar som jag tar på fullaste allvar.

Ha en skön helg alla ni därute. Imorgon bär det av till Ballerup på Köpenhamnsvinnarutställningen. Där kommer vi (Åsa och Ing-Marie och jag) att träffa Hagar och Anette. Det skall bli jättekul! Ännu en fördel med att vara hundägare - man träffar så otroligt många trevliga människor. I anständighetens namn som ger så otroligt mycket mer positiv energi än den energi en fb-sida slukar!