Livet återvänder så sakteliga...

Det har varit en ganska tuff vinter.

Vår yngsta dotter flyttade iväg till Holland för att jobba och med sig tog hon hästen. Uppbrottet från stallet där vi varit varje dag i snudd på 10 år har varit jobbigt känslomässigt. Det är mycket som varit känslomässigt jobbigt med det stället och känslan av att "ge upp" kanske är jobbigast - trots att det inte var det som var fallet. Att ha Alicia långt borta är också jobbigt. Jag saknar henne mycket - och jag saknar att vara behövd. Jag saknar också att lägga huvudet mot Laras hals och känna doften av ren häst.

Min jobbsituation har ätit på mig och jag har varit oerhört nära utmattning. När man känner sig utnyttjad är det lätt att hamna där - och för att ta sig därifrån behöver man lära sig att tänka annorlunda. Arbetsbördan är fortfarande för hög, men jag har fått bestämma mig för att jag inte kan göra mer än 100%. Och att det kanske räcker med 25% ibland.

Pappa gick bort i januari. Han var sjuk i 5,5 år, men det var inte livshotande så hans död kom som en chock. Det blev en välbesökt, vacker begravning i Strängnäs Domkyrka. Både jag och tjejerna sjöng för pappa. När vi var på andra begravningar sa han alltid till mig att han ville att jag skulle sjunga för honom, så det var självklart att jag skulle göra det.

Pappa blev 80 år och jag är tacksam för att vi fick fira mammas och pappas 50-åriga bröllopsdag i augusti.

Det är dags att gå vidare. Jag har vilat, bejakat min utmattning och min sorg, jag har suckat och stånkat över att vi bor i lägenhet och jag tycker fortfarande att det är jättejobbigt - men det är ju som det är. Huset växer fram och vi kommer att få flytta in i juni. Nu måste jag göra något som ger energi också. 

Detta längtar jag efter. Det ger energi, är positivt och ger glädje. Ja det är mycket jobb, men det har aldrig skrämt mig. Jobba är jag van vid - och valpköpare är sällan vare sig negativa eller otacksamma 😀.

Min stjärna är parad. Hon har fått så oerhört trevliga valpar att jag verkligen vill ha en kull till på henne. SE UCH, DK UCH, SJ V-15, KBHV-16 Aberlours Maxine. Snygg, trevlig, arbetsvillig. Väldigt nyfiken (som är en egenskap med hög arvbarhet) - nyfikna hundar är i regel mer orädda då nyfikenheten gör att de lätt kommer över rädslor.

Jag har en ganska lång valpkö - men jag planerar minst en kull till.