Välkommen 2020

Jag sitter just nu i Holland och tänker tillbaka på året som gått. Året då vi flyttade från vårt hus, upplevde hur det är att bo i lägenhet med fyra hundar, alla barnen blev vuxna och flyttade hemifrån (låter drastiskt - alla utom Alicia som är yngst hade redan flyttat, men nu är även hon utflugen), då jag fick 15 fina valpar och lika många ”nya familjer”, hösten då jag nästan slitit ut mig på jobbet, det enormt jobbiga uppbrottet från stallet där våra hästar bott de senaste 10 åren... osv

Jag är stolt och glad över alla fina valpar - och deras härliga familjer. Tack för att ni valt att köpa valp av just mig! Det värmer långt in i hjärteroten 💗

Såhär såg vår tomt/mark ut i våras. Nu är det en gyttjig arbetsplats - som så småningom kommer att bli vårt hem. Grunden är gjuten - återstår att se hur lång tid bygget tar...

Min vackra prinsessa tog studenten 💝

och vi blev bjudna på överraskningsbröllop i Horn, Östergötland. Brudgummen är min kollega Calle.

Ola uppfyllde sin traktordröm...

Alicia tog körkort - vilken befrielse!

Leif - John Deere de el Viejo Cauce - flyttade till Höganäs och är "sambo" med Chilli. Christina har Leif på "foder".

Dagens dubbel på Perrospecialen. Maxine blev, förutom BIS/BIR på specialen också årets utställningsperro. Sheldon blev BIM. Han är så fin 💙 Maxine ser lite "hängig" ut på bilden - hon är faktist väldigt fin i verkligheten 💖

Ola och jag njöt ett par veckor av att vara stadsbor och nyttjade närheten till allt. Nu har vi tröttnat...

Mamma och pappa firade guldbröllop och vi firade på Gotland. Min bror och jag stod för middagen.

Min pappa är väldigt sjuk nu tyvärr. Han har varit inlagd på lasarettet i Eskilstuna sedan 17/12, är opererad två gånger och mår inte så bra. Vi hoppas att han bättrar på sig så han får komma därifrån snart.

Ireviken i solnedgång - det bästa av det bästa.

Vi firade också bröllopsdag, men inte en gyllene sådan.

Året har givit och tagit. Hösten har varit den jobbigaste på länge. Jag har jobbat hårt, mycket och länge - mer än på 20 år tror jag. Jag har varit så oerhört nära den där berömda väggen och jag ägnar lovet åt att ta igen mig. 

Om jag svarar svävande på att ta emot besök är det för att jag faktiskt inte riktigt har orken just nu. Jag behöver vara rädd om mig och är dessutom rädd att göra ett dåligt intryck. Jag kommer igen, jag behöver bara vila lite (och göra förändringar på jobbet). Jag behöver också flytta från tredje våningen mitt i stan... 

MEN uppfödningen är det som ger energi, så det kommer att bli valpar även 2020 - tikarna löper troligen i mars/april - men det är fortfarande lite osäkert. Jag uppdaterar hemsidan när jag vet. 

Jag önskar alla ett fantastiskt nytt decennium (fast helst utan fyrverkerier!)