Ibland blir man glad, men för det mesta blir man ganska trött...

Först av allt. Timja har inte börjat löpa ännu. Ni som väntar på det. Shandi är trött, kräks och är väldigt kräsen. Hon kryper gärna tätt intill och sover läääänge.

Här är Shandi precis nyfödd. Vem kunde tro att det skulle bli en stjärna av den lilla räkan?

Maxine är underbar och Bella är en pigg 10-åring. Min älskade Bella! Bilden är tagen för flera år sedan - nu är hon lika svart som hon var som valp.

Det är trevligt att det är många som läser min blogg. Men om man nu inte gillar mig eller retar sig på mig så förstår jag inte varför man läser den. Tipset är att låta bli. Ett annat tips är också att läsa det som står och inte läsa in något annat.

Man får gärna reta sig på mig om det gör att någon mår bättre. Det kan jag bjuda på. Jag sticker nog ofta ut hakan och har åsikter och då får man ta det.

Jag ska göra några förtydliganden.

Varför skall man inte kasta sig till veterinären så fort hunden visar sjukdomssymptom? För att det kostar pengar. Mycket pengar.

Det kostar inte bara pengar för ägaren just då. Det blir också dyrare i framtiden för just den hunden att gå till veterinären. Om det inte var ett nödvändigt besök och man inte älskar att slösa pengar var det ju dumt.

Det kostar också pengar för alla andra ägare av samma ras. Varför? Jo, för att ju mer vi springer till veterinären desto mer höjs försäkringspremierna.

SJÄLVKLART skall man åka till veterinären om hunden är allvarligt sjuk eller t ex har öronifektioner (det går inte över av sig själv). Men inte om den t ex är magsjuk och inte varit det mer än ett par dagar.

Det är jättejobbigt att ha en sjuk hund. Jag vet att det är förfärligt att ha hundar med klåda. Jag har haft en allergisk hund. Vi hittade ett sätt att leva med det och hunden blev gammal. Jag har också haft en hund med rävskabb som blev jättesjuk. Man lider med hunden och vill inget annat än att den ska bli frisk. Min veterinär (som är hudspecialist, dermatolog, och erkänt duktig) envisades med att ta hudbiopsier, allergiprover etc. vilket gjorde att skabben gick så långt att hon aldrig blev frisk igen. Parasiter kan ge sekundärinfektioner som ger skador för resten av livet. Den hunden blev inte gammal och hon led av sviterna hela livet. Efter det är jag skeptisk... Men jag är väldigt noga med att använda friska hundar i avel. Det är också denna dermatolog som senare berättat att många hundar visar positivt på kvalstertester trots att de faktiskt inte har symptom på någon som helst allergi. Han föredrar andra tester av den anledningen, eftersom det inte är tillförlitligt.

Hundarna på bilderna har långt gången rävskabb - lätt att förväxla med andra åkommor.

Här i Skåne är det vanligt med rävskabb. Och rävskabb tar tid att upptäcka via blodprov eftersom hunden måste varit smittad ganska länge för att visa antikroppar. Mina hundar (och många av mina "valpar) har haft rävskabb flera gånger. Nu känner jag igen symptomen och lyssnar inte på veterinärer som föreslår något annat än Stronghold. Och man kan behöva behandla 3-4 gånger innan det blir bättre. En obehandlad hund lider - av klådan och av de sekundärinfektioner som uppstår. Skulle behandlingen inte hjälpa så lovar jag att jag lyssnar på veterinären.

Väldigt få uppfödare tjänar pengar på sin avel. Ta gärna en kull och räkna med alla utgifter du haft för hunden innan, under tiden och efter så får du se. Om du dessutom har fler hundar, reser mycket för att meritera och tävla... ja, då blir det minus i kassan väldigt fort. Men har man valpar får man tillbaka lite pengar på sin hobby - det är trevligt. I somras fick jag tre valpar. Den kullen blev väldigt dyr - men den gav oss också vår underbara Maxine. Det var värt varenda öre!

Och när det kommer till att rosetter är viktigt - ja det är väl klart att det är. Fast Maxine tyckte nog att Shandi har för många...
För mig som tycker om att tävla är det jätteviktigt att vinna ibland. Annars är det inte roligt att tävla.

Men jag tävlar inte med sjuka hundar. Jag använder inte sjuka hundar i avel. Jag använder kanske hundar som bär på defekter - för det gör alla hundar (och människor), men jag använder inte medvetet hundar som bär på defekter. SJÄLVKLART INTE. Det är jätteviktigt för mig att föda upp SUNDA (friska), ARBETANDE hundar. Och för mig är det självklart extra bra om den friska hunden med den arbetsmotor jag eftersträvar också är rastyspiskt vacker. Varför skulle det vara motsägelsefullt?

Ni som retar er på mig, som skriver om mig på fb, som sprider lögner om mig och andra uppfödare kanske borde fundera på om ni inte har något vettigare för er. Det gynnar troligen inte er (om det inte enbart är uppmärksamhet ni är ute efter). Det gynnar inte rasen och det retar bara upp en massa underbara människor i min närhet (som är mina valpköpare och ingår i min "perrofamilj"). Tänk på att er kamp inte för något positivt med sig när den förs på den nivån. Det vore bättre om alla kunde dra åt samma håll. Om vi försökte hjälpa varandra istället. Jag förstår inte varför det måste vara en kamp för eller emot - vi vill väl alla samma sak? Det fungerar dock inte att vara insnöad på ett enda ämne. Vi uppfödare har väldigt många parametrar att ta hänsyn till och gör vårt bästa för att undvika allt. Och ja, vi är också hobbyveterinärer. Det är vi alla.

För er info, eftersom jag är just hobbyveterinär och läskunnig, vill jag också berätta att mjällkvalster, liksom rävskabb, är en parasit som smittar. Den är svår att upptäcka (eftersom vuxna hundar sällan har symptom - och kan bära på det i hela sitt liv utan att man vet om det) och jobbig att bli av med. Hundar kan bli smittade precis var som helst av vilken hund som helst. Den uppfödare som hängs ut som oseriös och hemsk har inte medvetet lämnat ut valpar med mjällkvalster. Hon har troligen haft otur och fått hem en smittad hund. Det kommer att kosta henne en halv förmögenhet i parasitdödande medel och eftervård. Skulle man göra det med flit?