tisdag 5 november 2013

Att vara hunduppfödare



Att vara hunduppfödare är en underbar hobby, men också hårt jobb, mycket studier, målmedveten planering, långa resor, många besök och otroligt många nya bekantskaper och goda vänner.
 


Alla drömmer om att föda upp de perfekta hundarna. De vackraste, trevligaste, friskaste, sundaste och de med bäst arbetsförmåga. Ingen vill såklart föda upp hundar som inte håller måttet.

Det värsta man kan råka ut för är hundar med dåligt temperament. En rädd hund kan vara en farlig hund. Och en farlig hund blir en belastning för sig själv och för sin familj – vilket ofta slutar i fullständig tragedi. Det vanligaste skälet till att våra perros inte blir gamla har de senaste 10-15 åren varit temperamentsproblem. Många hundar har fått fara till himlen alldeles för tidigt för att de varit alldeles för rädda/osäkra. Jag har själv tagit bort två stycken. Det är två för mycket!

Det näst värsta jag kan tänka mig att råka ut för är en hund med en obotlig sjukdom som gör att den får avlivas i tidig ålder. NEUROAXANAL DYSTROFI
NAD är en sådan sjukdom, en genetisk, neurologisk sjukdom som drabbar unga hundar. Återigen, total tragedi. Detta har perroklubbens avelskommitté jobbat med i samarbete med Cecilia Rhodin, veterinär på SLU, och på kort tid fått fram ett DNA-test som förhindrar detta. Enastående jobbat!

En hund som har ont kommer nog på tredje plats av hemskheter. En hund som kanske inte kan resa sig för att den har värk. En hund som har ständig värk blir inte gammal. Och den kan av sin smärta även få problem med temperamentet. Också tragedi för både ägaren och uppfödaren.

Sedan kommer alla andra hemska saker hundar kan råka ut för. Fästingburna sjukdomar, infektioner, klåda etc.

För den enskilde hundägaren är såklart deras hunds åkomma den allra värsta som kan drabba en hund. Det förstår jag. Den ägaren lever med detta varje dag och har troligen liten kunskap om vad som drabbat andra hundägare. Upplevelsen är, när man får kontakt med hundägare med liknande problem, att det är ett stort problem i rasen. Så har det varit med klåda/allergi en period på klubbens facebook sida. Det upprör ägarna att "klubben inte gör något"…
 

 
En klubb kan inte "göra något", en klubb är du och jag och alla andra medlemmar. En styrelse och en avelskommitté jobbar med ett problem i taget och det de blivit ålagda av medlemmarna att göra i några år framåt är arbetet med Sköldkörtelrubbning (Thyroidea), NAD och temperamentet. Man kan inte "släcka alla eldar" samtidigt. Man måste tyvärr jobba med en sak i taget och innan man kan påbörja ett nytt arbete måste man avsluta det man håller på med. Det är inte heller klubben som ansvarar för den svenska aveln, utan ansvaret ligger på den enskilde uppfödaren. Klubben kan aldrig utfärda förbud utan endast rekommendationer.

Vi har någonstans mellan 1500 och 2000 individer i vår ras. Det skrivs att allergi är ett vanligt problem. Det är det inte – det finns statistik hos försäkringsbolagen på hur många som söker veterinär för klåda/allergi (missförstå mig rätt, det är lika hemskt för den enskilde individen ändå, men det är inte ett vanligt problem).
HD är relativt vanligt, trots att det har blivit otroligt mycket bättre de senaste åren. Sedan 1/1 2012 har 2 hundar röntgats med HD grad E, 17 med HD grad D och 37 med HD grad C. Alla dessa får förhoppningsvis inte problem med sina höfter, men några ligger i riskzonen.
 
När jag planerar min avel gör jag det år i förväg. Ibland går planerna i stöpet och jag får tänka om, men för det mesta är det noga avvägda planer och det finns en tanke med varje kombination även för framtiden. Jag (precis som alla andra uppfödare) är väldigt noga med att föräldradjuren ska vara trevliga, friska och ha bra arbetsförmåga. Det innebär att jag inte avlar på hundar med HD eller ögonanmärkningar av ärftlig art. Jag använder inte heller hundar som varit drabbade av återkommande infektioner eller verkar ha problem med sitt immunförsvar. INGEN vill ha en sjuk hund i sin avel, och det är inte heller förenligt med kennelklubbens regler.

Den som tror att vi använder allergiska hundar i avel tror fel. Det är ett brott mot SKK's grundregler att använda sjuka hundar i avel.
Däremot kan man inte alltid utesluta en hund i avel för att den lämnat EN sjuk/defekt avkomma oavsett vilken sjukdom/defekt det är. Man utvärderar och ser fördelar och nackdelar och om fördelarna överväger har hunden någonting att bidra med för rasen. Detta är såklart inte så lätt för den enskilde hundägaren (som inte sysslar med avel) att förstå och kan säkert röra upp känslor, men det är ett faktum. En av de viktigaste uppgifterna för oss uppfödare är att bredda avelsbasen och det gör man inte genom att utesluta hundar ur avel.

Vad jag lärt mig med tiden är att ju mer jag lär mig, desto mindre kan jag. Jag har "mentorer" i flera olika raser, vi diskuterar i många olika forum – och de som skriker högst är alltid de minst erfarna.

Jag tycker jättesynd om alla sjuka hundar. Jag tycker även synd om de hundar som tvingas genomgå en massa tester för att veterinärer är så snabba med allergiutredningar när det kanske handlar om något helt annat.


Vår westietik höll på att stryka med av sin rävskabb för att veterinären envisades med biopsier istället för att ta ett rävskabbsprov. Jag vet hur en allergisk hud ser ut och var väldigt förvånad över att en hudspecialist inte kunde se att det inte handlade om det i hennes fall. Efter det är jag oerhört skeptisk till allergiutredningar. Och många veterinärer med mig… Självklart finns det allergiska hundar som lider mycket av sin sjukdom, men all klåda är inte allergi.

2 kommentarer:

  1. Hej hej
    Bra skrivet!
    Kan bara hålla med dig i det du skriver här. Jag är inte uppfödare, men allt kan man inte ta hänsyn till. Självklart är allt hemskt för den enskilda hundägaren, och självklart är det även hemskt för uppfödaren. Men just nu låter det på perroklubbens fb sida som att alla hundar som ens för tassen mot örat är allergiska. Det låter som normalt kliande är något fel. Att göra detta så jätte stort kommer leda till problem för andra enskilda hundägare där det inte hade behövt vara problem.

    I min värld men jag kan ha fel så kan en hund klia sig eller slicka sig på tassen eller i ljumsken utan att den för den delen är allergisk eller har ohyra. Jag tycker även det normala beteendet borde tas upp ibland till diskussion att en hund kliar sig ibland är normal i alla fall i mina ögon.

    Klart att ni som uppfödare inte använder sjuka djur i er avel, men ni har mycket att ta hänsyn till jag tycker ni/du gör ett bra jobb med att inte utesluta hundar i aveln. fortsätt så och du/vi kommer kunna få fina trevliga hundar med ett bra temprament och god arbetsförmåga i framtiden också :)

    Ha en bra kväll! hoppas inte det är någon som är alvarligt sjuk eller att du behöver torka spyor hela natten.

    Kram
    Sara
    och hulliganerna

    SvaraRadera
  2. Det var bara Sune som drack lite häftigt och fick upp en skvätt - förstås på mattan :)

    SvaraRadera