Vad hände sen då?

Såhär skrev jag i januari:

Jag hoppas mycket på det här året. Och ledordet skall vara glädje!

2016 började i kaos men slutade i kosmos på många sätt.

Jag vill helst lämna de första månaderna bakom mig. De tog enormt mycket energi. Jag frågar mig ibland hur jag kunde vara så dum att jag tog utsatta tjejers parti trots att det innebar att jag fick ett helt berg av motstånd emot mig och trots att det drabbade mina egna barn.

Det är enkelt. Är man en sund människa med moral och värderingar kan man inte göra något annat. Det går inte att titta på och tiga. Oavsett vem det handlar om eller vad som hänt MÅSTE vuxna människor reagera sunt. Vuxna måste vara vuxna och våra barn måste kunna lita på att vi är det.

Jag har fått erfara att inte alla vuxna uppför sig vuxet...

Det handlar inte om att vilja någon illa. Det måsta bara upp till ytan och få ett slut. Och målet måste vara att ingen mer blir drabbad (vilket tyvärr kommer att ske eftersom den som utnyttjar sin position inte förstår själv att han/hon gör det).

Det har kostat tid, energi och pengar och jag vet i tusan vad det ledde till i långa loppet - men vår klubb fick tack och lov en nystart. Vi får väl se vad som händer i framtiden. Och det handlar verkligen inte om prestige. Inte om vem som vann. I den här "kampen" fanns tyvärr bara ett stort antal förlorare - men moralen, rättvisan och rätten till sin egen kropp och sitt liv måste vinna i längden.

Jag är ingen hästmänniska och de som ev. hört mitt namn i hästvärlden har garanterat bara hört skit. Att bevisa motsatsen känns oviktigt. Jag kan vara en skitkärring. Det gör ingenting så länge det inte drabbar mina barn mer.

Så var det i januari 2017.

Efter januari hände ganska mycket.
Uppdrag Granskning-redaktionen gjorde ett program om oegentligheterna inom hästsporten (I programmet Dold). Om du inte sett programmet kan du se det här: DOLD
Svenska Ridsportförbundet återkallade en tränarlicens pga bristande förtroende för tränaren.
Kvällsposten skrev om fenomenet.
Tidningen Ridsport började skriva.
Tidningen Hippson skrev.
Tränaren som blev av med licensen valde att bli offentlig i en intrevju med Hippson.
Artikeln finns här

Vad hände sen då? Hfrk och Skånes ridsportförbund hade en clinic på Hfrk. Alicia fick vara med och rida för Henrik. Det var kul.

Men i övrigt tycker jag att det är ganska tyst.
Tack för att du finns Ulrika. Du tystnar aldrig!
Tack också till Anna Hoffert som hade modet att anmäla en man i sin klubb som skickade klart olämpliga sms. Mannen blev dömd.
Handbollsspelaren Linnea Claesson driver sin outtröttliga kamp på assholesonline. GRYM tjej!
Patrik Sjöberg är också en förebild.
Men varför är inte alla som är över 20 vuxna? Eller uppför sig vuxet.

Jag efterlyser vuxna, starka människor som vill stå upp för rättvisa och rätten till sin kropp och sitt liv. Var är ni??

Om du är intresserad av hästar, driver ett företag och gärna köper reklamplats - kontakta Ulrika! Det finns reklamplats på ponnymamman.se.